Kl. 7.30 kom målaren och hämtade en lägenhetsnyckel, han förklarade att han skulle fixa lite saker och sedan komma tillbaka efter frukost. Nice tyckte jag. Skjutsade Markus till busstationen på ännu ett nollnings-supar-äventyr och åkte sedan hem till sängen.
"Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske..." Till dessa ljuva toner vaknade jag med ett ryck kl. 10. Målaren hade ställt radion på maxvolym precis utanför sovrumsdörren. Tack!
Åkte till arbetsförmedlingen (fick vibbarna: du-är-värdelös-vad-gör-du-här idag också) och satt vid datorn i ett par timmar. Fyllde i massa uppgifter och hoppas att trevliga-Inger blir glad.
Farbror Melker är inte det är gulligt namn på ett café? Där åt jag lunch, pastasallad m. räkor och vitlökssås. Det är faktiskt ganska skönt att luncha ute själv, inte ensam utan själv. Bläddra i några tidningar, samla tankarna och bara slappna av. Det skulle man behöva göra oftare.
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar