När man haft sovmorgon i 3 månader känns det väldigt trögt när klockan ringer kl. 7.40 en tisdags morgon, att det dessutom är riktigt ruskväder ute gör det inte lättare att kliva upp ur sängen. Lätt illamående tryckte jag i mig en macka för att sedan gå till bussen som skulle köra mig in till stan och arbetsförmedlingen. Jag skulle än en gång bli förnedrad, eller ja det är så jag känner det iallafall. Kom på mig själv att titta mig över axeln när jag skulle kliva in igenom arbetsförmedlingens portar, var det någon som såg mig?
Detta system är skrattretande (får man skriva så?). När man som ungdom (ännu inte fyllda 25) och har varit arbetslös i 3 månader ingår i ett av arbetsmarknadspolitiskt projekt: Jobbgarantin för ungdomar. Nu ska jag få en ny handläggare, jag som trivdes så bra med trevliga-Inger. Söka annan ersättning, mer papperskrångel. Hoppas att de hör av sig snart från något av ställena som jag sökt jobb på så att jag slipper allt detta. Det är verkligen inte en dans på rosor som arbetslös, jag klättrar snart på väggarna.
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar