Utan mobil försmäktar vi på denna ö.

Torsdag va en rörig dag. Det började med att Markus kom inhaltande i sovrummet. Han hade varit inne i ett släp på jobbet för att lossa gods, under tiden backar lastbilschaffisen till lastbilen för att sätta på släpet. Hela släpet gungar till och Markus blir nockad bakifrån och får allt gods över sig, X antal kilo. Lastbilschaufförerna får inte röra bilarna när gods lossas eller lastas. Jag blev så jävla förbannad! Det kunde ha slutat illa, men den här gången gick det bra. Ledband och blödningar i foten och skrapsår.

Eftersom Markus inte kunde jobba på natten så bestämde vi oss för att åka hem till Dalarna redan på torsdag kväll. När vi ätit och packat in grejerna och en haltade kille i baksätet så skulle jag gå och slänga soporna. Med massa saker i händerna (fråga mig inte varför) ska jag tömma en påse med papp. Vips tappar jag ner bilnyckeln! Det va bara att tömma den stora tunnan och fiska upp nyckeln längst-jävla-ner.

När vi kom fram till Malung och krypit ner i sängen så stängde jag av telefonen. På morgonen upptäcker jag att efter att inte ha använt min pinkod på 14 dagar är den som bortblåst. Ingen mobil på hela helgen, ganska skönt men man känner sig handikappad.

Nu är vi hemma på Hammarö igen. Mobilen är igång och Markus fot är bättre. Tack för en mysig, härlig och pysslig helg.