Usch.

I somras sökte jag upp läkare för att kolla upp min mage. Har ju haft krångel fram och tillbaka, uteslöt mjölkprodukter och kände mig bättre för att sedan börja bråka igen. Några blodprov senare fick jag reda på att jag va laktosintolerant. Nu är jag mycket mer försiktig och nog med vad jag äter för att undvika magsmärtor och springa på toaletten direkt efter måltid.
Blodproverna visade även att mitt kalium alldeles för lågt. När det är bra ska det ligga på 3,0-3,5, riktigt dåligt vid 2,3 och mina värden har pendlat mellan 2,5-2,7. Jag är en frisk och kry tjej, men läkaren ville inte släppa den här.

Hittade den här informationen på alternativmedicin.se

"Kaliumbrist kan medföra livshotande tillstånd som total aptitlöshet, muskelkramper och hjärtstopp. Vid lättare brist kan störningar av hjärtrytmen uppträda, även ödem, kronisk förstoppning, hypoglykemi, hormonella störningar, njurbesvär och för högt blodtryck. Andra bristföljder är sockersjuka, bukspottsinflammation, stress, allergi och cancer."

Ännu fler prover och nålstick senare har jag nu fått en remiss till Centralsjukhuset. Fick hem ett tjockt kuvert i fredags och i November ska jag till en annan läkare. Jag hatar nålar och har alltid gjort. Nu väntar ännu fler stick och jag gruvar mig. Det ska bli skönt att få resultat och utesluta alla allvarliga sjukdomar och följder. På torsdag och tisdag är det bara att kavla upp ärmarna och visa upp blodådrorna. Usch.